Efter intervjun ringde jag till en gammal studiekompis och bestämde att vi skulle träffas på högskolan för att se gå ner på stan och äta lunch. Skolan var sig lik och det enda som skiljde från vår tid var namnen på de olika institutionerna. Även kårhuset, där Karlssons och Blombergs vägar korsades första gången för drygt sex år sedan, stod kvar och var sig likt.
Jag hittade även Sofies rosa världsmästarcykel som blev stulen under tiden vi pluggade. Hade det inte varit så besvärligt att ta med den på tåget hade jag ju kunnat ta hem cykeln till Sundsvall igen där den en gång i tiden bodde. Nu fick tjuven behålla den istället.
Efter lunchen var det dags för den andra intervjun, även den ägde rum inne på kopparlunden men den här gången hos Norén & Lindholm. Intervjun gick bra och nu var det dags att besöka jobbmässan som var den ursprungliga anledningen till att jag skulle ner till Västerås. När jag kom fram till mässan möttes jag av en 200 meter lång kö för att få komma in på mässan. Det var med andra ord fler som var ute efter ett nytt jobb. Mässan avklarades ganska snabbt då det inte fanns så många intressanta företag att prata med och orken började tryta.
Jag gick åter till stationen för att där bli påmind om hur många som verkligen cyklar i Västerås. Denna bilden visar bara ena sidan av stationen, på den andra finns det nästan dubbelt så många cyklar. Viss skillnad mot Sundsvall!Dagen avslutades med bussen till Uppsala för att där vänta en dryg timme på tåget till Sundsvall.
En intesiv dag närmades sig slutet och det var dags att prata lite med kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar